Svensk ordbok 2009, webbversion

vänja sig a´v verb vande vant, pres. vänjer vänj·er●sluta med viss vana komm.hon måste vänja sig av med att äta godis mellan mål­tidernavänja sig av med ngt/att+Vsedan 1879Subst.:vbid1-903710avvänjande, vbid2-903710avvänjning